Kategori: Demokrati och diktatur

Hur kunde Donald Trump få ungefär 3 miljoner röster färre och ändå vinna mot Hilary Clinton? Hur kunde samma sak ske år 2000 när Al Gore förlorade mot George W. Bush men ändå vann

presidentvalet? Svaret finns i hur USA:s valsystem är utformat. Snart är det dags för ännu ett amerikanskt presidentval, den här gången mellan demokraternas kandidat Joe Biden och sittande president Donald Trump. USA:s valsystem kan verka bisarrt och svårt att förstå sig på – på många sätt är det så också. På Läxhjälp.com kan du som studerar få hjälp att begripa svåra koncept och annat stöd som kan vara bra under studierna. Besök läxhjälp och få hjälp av en kunnig studiepartner.

Det finns långa guider som förklarar hur det fungerar. Men det är egentligen bara ett grundläggande koncept du behöver förstå för att begripa hur det hänger ihop. Konceptet kallas för “first past the post” och är den grundläggande idé som USAs valsystem grundas på. First past the post fyller på många sätt samma funktion som den svenska riksdagsspärren, som vi skrivit om tidigare. Skillnaden är att Sverige har ett proportionellt valsystem, medan USA inte har det. First past the post betyder att den kandidat som får flest röster i en delstat vinner hela delstaten. Om en av kandidaterna vinner med så få som några dussintals rösters marginal av miljontals väljare så tillfaller hela delstaten den kandidaten.

Det är skälet till att Hilary kunde vinna sett till totalt antal väljare, men inte hela valet. Hon vann till exempel Kalifornien, den folkrikaste delstaten med bred marginal. Men förlorade många andra med små marginaler. Skillnaden i plusnettot för hennes del var hundratusentals väljare i Kalifornien, men kanske bara några tusen på minusnettot i många av mellanvästerns mer glest befolkade delstater. Dem som alltså Trump tog hem med små marginaler.

De mänskliga rättigheterna är de rättigheter som reglerar den relation som finns mellan individen och statsmakten i ett samhälle. De bestämmer vad för typer av skyldigheter som finns från statens sida gentemot medborgarna. Mänskliga rättigheter som begrepp kommer från avtalet Magna Charta som slöts i England år 1215. De har också utvecklats från franska och amerikanska deklarationer under 1700-talet.

Rättigheterna anses gälla alla människor över hela världen oavsett vem man är. De gäller till exempel sådant som sexuella minoriteters rättigheter, likhet inför lagen, barns rättigheter och asylrättigheter. Rättigheterna preciseras i överenskommelser som gäller internationellt och där stater förklarar sig som bundna av dem. Brott mot mänskliga rättigheter är bland de allvarligaste brotten som finns och består till exempel av folkmord. Diktatorer har i modern tid anklagats för brott mot mänskliga rättigheter.

Tolkningen av de mänskliga rättigheterna skiljer sig dock länder emellan och det har lett till konflikter av olika slag. I vissa länder har man formulerat rättigheterna som folkets rättigheter och man ser därmed rättigheterna som gällande mot grupper och inte individer. Så har man gjort i många afrikanska länder och även i Kina. Man har också lagt stor vikt vid individens skyldigheter gentemot staten och folket.

Det är dock meningen att de mänskliga rättigheterna ska tolkas likadant överallt. Därför har FN slagit fast att världssamfundet ska kontrollera att dessa rättigheter efterlevs överallt. Bland annat finns det en högkommissarie för mänskliga rättigheter placerad i Genéve som även är chef för centret för mänskliga rättigheter.

Inom EU har man krav på att länder som vill bli medlemmar måste leva upp till de mänskliga rättigheterna. De har också utformat planer för hur rättigheterna ska främjas som till exempel riktlinjer om tortyr och dödsstraff. Den grundläggande värderingen i de mänskliga rättigheterna är att alla människor föds med samma värde och ska ha samma rättigheter, oavsett vem man är.

Miljörörelsen, ekologismen eller den gröna rörelsen har under de senaste decennierna vuxit sig allt starkare och är idag en politisk kraft som övriga ideologier måste förhålla sig till. Människans oro över miljöförstöringen är dock inget nytt. Redan under antiken hördes röster som kritiserade människans störande inverkan på naturen i form av exempelvis skogsbränder och anskrämliga byggnadsverk.

Medvetenheten ökar

För gemene man och politikerna växte emellertid miljömedvetandet långsamt. Industrialiseringen, och den vidhängande urbaniseringen, ledde till stora miljöproblem i folks vardag. Luften och floderna förorenades, fisken försvann och epidemierna ökade. Mot slutet av 1800-talet hade insikterna om människans ansvar och möjligheter ökat. De första naturreservaten inrättades i USA i slutet av seklet. Flera städer i Europa införde regler mot nedsmutsning och andra “miljölagstiftningar”.

1962 kom Rachel Carsons alarmerande bok “Silent Spring” som ofta anges som startpunkten för den moderna miljörörelsen. Hon var dock inte ensam om att ge ut miljöalarmistisk litteratur under det tidiga 1960-talet. Lika viktigt för formationen av miljörörelsen, som dessa alster var, kan man nämna åtminstone ytterligare ett par katalysatorer. Det hade varit ett flertal större och mindre miljökatastrofer under decennierna innan med oljeutsläpp och giftskandaler. Apolloexpeditionerna till och runt Månen var i lika hög grad instrumentella för att miljörörelsen formerade sig vid just den här tiden. Två ikoniska fotografier, som expeditionens astronauter tog, bidrog i allra högsta grad till att Mänskligheten insåg sin sköra plats i Världsalltet. 1968 togs bilden på en jorduppgång, alltså att jorden stiger upp över månytan likt en sol. 1972 togs så bilden som kallas för “The Blue Marble” – den blå kulan. Det är den bild som lär vara världens mest reproducerade. På den bilden syns den blå jordskivan i helfigur avbildad mot ett oändligt svart intet i bakgrunden. Människan kände genast sin oerhörda ensamhet och enorma ansvar för livet på jorden.

Politisk formation

Miljörörelserna uppstod som en fortsättning, eller “spin-off”, på 1960-talets freds- och alternativrörelser. Dessa rörelser hade länge arbetat politiskt med demonstrationer, lobbyverksamhet och stormöten. Dessa arbetssätt övertogs av miljörörelsen som utförde många aktioner under 1960- och 1970-talen. Att FN höll sin första stora miljökonferens 1972 bidrog också till att manegen var krattad för miljömedvetna människor som ville arbeta politiskt. Från sent 1970-tal uppstod det många miljöpartier runt om i Europa, men de tidigaste hade redan bildats i Australien och Nya Zeeland.

Det svenska Miljöpartiet bildades 1981 som en fortsättning på kampen mot utbyggnaden av kärnkraften. Om man vill bilda ett parti, eller arbeta med informationskampanjer av olika slag, kan det hjälpa om man gör en tablettask med tryck av sitt budskap. Det tyska miljöpartiet, Die Grüne, bildades 1979. Hos Die Grünes krav kan man se rötterna från fredsrörelsen, de ville exempelvis att Europa skulle bli en kärnvapenfri zon.

Tidiga miljörörelser var mer antropocentriska i sina framställningar om miljön. Man ville avskaffa gifter och värna om miljön för att det var bra för människorna. Senare miljörörelser blev mer biocentriska, man ska bevara naturen, motverka klimathot och bekämpa miljöförstöringen för att livet i sig, hela planeten, ska må bra. Egentligen är nog den biocentriska rörelsen lika antropocentrisk eftersom det som är bra för miljön är bra för människan.

Oligarki är ett styrelseskick som brukar ses som en typ av diktatur. Det karaktäriseras av att det är ett fåtal människor som styr ett land genom att till exempel tillhöra en adel eller ha mycket pengar, därför kallas det även för fåmannavälde. Ordet kommer från grekiskan och betyder ungefär “få” och “härska”. Man brukar ibland kalla Ryssland och många andra länder som tidigare tillhörde Sovjetunionen för oligarkier eftersom mäktiga företagsägare efter Sovjetunionens fall i praktiken fick väldigt mycket makt medan nästan alla andra levde i fattigdom. Oligarker verkar ofta i det fördolda och kan ha inslag av kriminalitet. De tillsätter politiker som utför deras vilja och de har stort inflytande eftersom de äger viktiga ekonomiska resurser i samhället.

En oligarki kan också vara helt öppen där man helt enkelt har bestämt att ett fåtal personer ska få fatta beslut åt allmänheten. Man skulle kunna säga att vi har det så i Sverige med riksdagen och så vidare men i en Oligarki har man begränsad möjlighet att välja vilka ledare som ska bestämma. Det förekommer dock oligarkiska tendenser även i demokratiska system eftersom politiker ofta behöver ta hänsyn till mäktiga personers åsikter i samhället.

En vicepresident är enkelt uttryckt en presidents ersättare, den som står som nummer två bakom presidenten. Man kan lätt tro att det betyder att vicepresidenten är den som står näst i ranking

efter ett lands president, och det kan vara så men är det långt ifrån alltid. En vicepresident kan ha en rent ceremoniell roll såväl som flertalet befogenheter. Låt oss ta en titt på den mest framstående vicepresidentposten i världen.

USAs vicepresident

Den mest kända vice president-posten i världen är förmodligen den i USA. En post som för tillfället innehas av Mike Pence under president Donald Trump. Rent formellt har positionen säregna maktbefogenheter. Vicepresidenten i USA deltar till exempel i kongressens arbete men får inte rösta annat än i dödlägen. Likaså har vicepresidenten plats i USA:s säkerhetsråd men har där ingen formell makt förutom att vara rådgivande. Vicepresidentens roll har genom USA:s historia diskuterats av konstitutionella jurister som inte riktigt kan komma överens om huruvida posten hör till den lagstiftande eller exekutiva grenen av den amerikanska staten (USA har tre styrande organ: lagstiftande, exekutiva och kontrollinstansen högsta domstolen)- eller ens någon av dem.

Det må vara som det vill med vilken gren av staten vicepresidenten hör till. Postens viktigaste roll är att fungera som en garant för att presidentposten aldrig ska stå tom om något oförutsett skulle ske med landets president. Om presidenten dör eller råkar ut för en olycka som gör det omöjligt för denne att fullgöra sitt uppdrag ska vicepresidenten stå redo att ta vid. De kan på det sättet liknas vid en slags interimschefer, liknande dem som går att hyra från företag som Interim och liknande. De ska helt enkelt leda USA tills dess att landet håller ett nytt val och väljer en ny president. Det finns såklart ingenting som hindrar en vicepresident som blir president från att ställa upp i valet.

Det är egentligen bara två gånger som vicepresidenten i USA har behövt träda in och ta över som president. Den första gången var när president John F Kennedy sköts år 1963 i Dallas samt efter att Richard Nixon bestämt sig för att avgå i kölvattnet av Watergate-skandalen år 1974. I det första fallet var det vicepresident Lyndon Johnson som tog över presidentämbetet, efter Nixon var det Gerald Ford. Det som var unikt med Ford var att han inte valts demokratiskt eftersom Nixons egentliga vicepresident, Spiro Agnew, fått avgå efter oegentligheter.

Mike Pence

Som nämndes tidigare heter vicepresidenten i dagsläget Mike Pence och det är fler än en bedömare som hade räknat med att han skulle vara president i dagsläget. Donald Trumps presidentskap har av många betraktats som allt annat än stabilt vilket fått många att gissa att Mike Pence skulle fått ta över. Så har dock inte skett. Hur det blir i framtiden återstår att se.

Kommunism och socialism är två politiska ideologier som uppstod under 1800-talet för att komma tillrätta med orättvisa förhållanden där många människor levde i fattigdom och misär utan möjlighet att kunna påverka sina liv.

Den ursprungliga tanken inom både kommunism och socialism är att skapa ett rättvist samhälle där alla människor har lika värde och samma möjligheter till ett bra liv. Båda ideologierna värnar om att det inte ska vara storleken på plånboken som ska avgöra om en människa har råd med mat på bordet, tak över huvudet och utbildning till sina barn. Andra exempel är att alla människor ska ha rätt till en värdig begravning vid sin bortgång och att anhöriga har råd att anlita en professionell begravningsbyrå som till exempel Lavendla som hjälper till att ordna allt det praktiska kring begravningen.

Socialismen och kommunismen var från början samma ideologi

Socialismen och kommunismen var vid sin födelse samma typ av politisk ideologi men förgrenade sig i två delar i slutet av 1800-talet. Den ena grenen kom att kallas socialism och valde en fredlig väg där reformer skulle genomföras genom samarbete mellan över- och underklass. Den andra grenen kallades kommunism och hade en revolutionär tanke där underklassen skulle ta makten genom en revolution. Karl Marx och Friedrich Engels var två av de starkaste förespråkarna för revolution och deras namn nämns fortfarande idag i den politiska debatten.

Grundläggande ideologi i både kommunism och socialism

Det var klasskampen som lade grunden för kommunism och socialism och målet var att avskaffa klassamhället där en rik överklass förtryckte en hårt utsatt underklass som hade svårt att klara livhanken. Målet var att alla produktionsmedel skulle ägas gemensamt och att ingen skulle ha det bättre än någon annan. Den privata äganderätten skulle avskaffas och istället skulle varje människa få det hon behövde från den gemensamt ägda staten.

Dagens kommunism och socialism

I dagens Sverige finns inte något parti i riksdagen som är kommunistiskt eftersom Vänsterpartiet tagit bort ordet kommunisterna från sitt partinamn. Skälet till det är att kommunismen idag är förknippad med övergreppen i Sovjetunionen där tusentals människor miste sina liv i arbetsläger och avrättningar för att de inte ansågs har den rätta politiska åsikten.

I Sveriges riksdag är det Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som har en socialistisk ideologi medan övriga partier har en konservativ, liberal eller grön ideologi som grund. Socialdemokraternas partiprogram har inte mycket gemensamt med den ursprungliga socialistiska ideologin och de förespråkar inte att staten ska äga produktionsmedlen och att alla ska tjäna ungefär lika mycket. Vänsterpartiet vill gå längre och till exempel avskaffa privata vårdalternativ och friskolor men de förespråkar inte att alla produktionsmedel ska ägas gemensamt. Vänsterpartiet anser också att skatten ska höjas ordentligt för de rikaste och att bidragssystemen ska bli mycket mer förmånliga.

Liberalism och konservatism är två olika politiska ideologier som präglar samhällen över hela världen. Liberalismen har individens frihet som utgångspunkt medan konservatismen värnar om att bevara de traditionella normer som finns i den rådande kulturen.

I det svenska samhället brukar de liberala och konservativa partierna anses ligga till höger på den politiska skalan. Partierna är ofta positiva till förenklingar för företag och möjligheter för människor att klara sig på egen hand utan bidrag. Varken liberaler eller konservativa motsätter sig möjligheten till fri konkurrens på lånemarknaden och är därför positiva till möjligheten att välja mellan många olika lån. De anser att det är en fördel att det går att jämföra lån hos till exempel Enklare för att hitta lånet med bäst villkor.

Liberalism

Liberalism kommer från latinets ord liber vilket betyder fri. Inom liberalismen står individens frihet och rättighet i fokus. Några av de rättigheter som värnas inom liberalismen är mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, privat äganderätt, jämlikhet, religionsfrihet och demokrati. Marknadsekonomi och få regler för företag är också viktiga delar av liberalismen.

Den klassiska liberalismen motsätter sig starkt statlig inblandning i individers privata liv och vill endast att staten ska ansvara för militär, polis och domstolsväsende. Socialliberalism har en annan uppfattning och förespråkar skattefinansierade välfärdstjänster i offentlig och privat sektor.

Konservatism

Konservatismen vill bevara, konservera, de traditionella normerna i samhället och undvika plötsliga förändringar. Vilka traditioner som ska bevaras är beroende av tid och kultur även om familj, religion och monarki brukar vara gemensamma drag inom de flesta konservativa partier.

Konservativa menar att det finns en naturlig grundläggande rätt som människor inte kan förändra oavsett den individuella viljan. Det är till exempel familj, äganderätt och gemenskap. Genom att ett samhälle följer den naturliga rätten kommer samhället att bli harmoniskt och homogent.

Neokonservatismen är en gren inom konservatism som i likhet med den klassiska menar att det finns en naturrätt med orubbliga värderingar. Skillnaden är att neokonservativa också anser att människor har ett ansvar att sprida värderingarna till andra platser och dessutom använda våld om det skulle krävas.

Skillnaden mellan liberalism och konservatism

Den största skillnaden mellan liberalism och konservatism är synen på individens frihet. En konservativ person menar att det finns vissa grundläggande normer som är rätt att följa oavsett vad en enskild individ tycker om dem. En liberal menar att det istället är individens unika vilja som går först så länge individen inte skadar någon annan och därmed inkräktar på en annan persons individuella rättigheter.

Det finns också vissa likheter mellan liberalism och konservatism varav en av dem är frånvaron av tron på stora kollektiva eller statliga lösningar. Båda ideologierna värnar den privata äganderätten.

I dagens samhälle har politiska ideologier alltmer kommit i bakgrunden i den politiska debatten. Många människor får influenser från olika håll och genom spridningen i sociala medier har sakfrågor blivit viktigare än allmänna ideologier.

Motsatsen till demokrati kallas för diktatur och är faktiskt historiskt sett den vanligaste styrformen i ett samhälle även om det i västvärlden idag är väldigt ovanligt med diktaturer. Det innebär alltså att en eller ett fåtal ledare i ett land bestämmer allt och där människor inte har demokratiska fri- och rättigheter. I en diktatur kan man till exempel bli fängslad om man uttrycker kritik mot regimen och man har själv ingen möjlighet att påverka landets utveckling. Detta gör att många människor vill flytta ifrån sådana länder, och i vissa fall har det gått så långt att länder har förbjudit sina medborgare att lämna landet. Så är det till exempel i Nordkorea som många anser vara världens minst demokratiska land.

De flesta diktaturer i dagens värld har antingen kommunism som ideologisk grund eller islamism. Islamism är en form av religiös diktatur där makten utgår från religionen och de religösa ledarna, och enligt medier som till exempel SVT brukar ledarna själva inte kalla sig för islamister. Eftersom människor i sådana länder ofta har svårt att uttrycka kritik så kan det vara svårt att veta hur det står till för de som bor där. Ofta när människor har flytt från sådana länder så kan de berätta väldigt hemska historier om sina upplevelser.

Vi vet alla att vi borde vara tacksamma för den demokrati vi lever i. Att Sverige är ett land med rösträtt och att det faktiskt inte är alla förunnat att få vara en del av ett sådant system. Men ibland kan det hända att vi funderar över hur viktigt det egentligen är. Ett sätt att få reda på det och inse vikten av att vi bevarar vårt demokratiska system kan vara att ta en titt på diktaturer världen över, idag och genom historien.

Ett första extremt tydligt exempel på vad som kan hända när ett land blir en diktatur är Tyskland strax före och under andra världskriget. Utan den diktatur som fanns i landet hade inget av det som skedde kunnat ske. Många tänker sig att Tyskarna som folk blev hjärntvättade till att stå bakom diktatorn och att de hade kunnat stoppa honom om de hade bestämt sig för det. Och, ja det kanske stämmer till viss del. Det är sant att propaganda och agenda spreds strategiskt för att få folket med sig. Men det fanns naturligtvis också ett verkligt förtryck av folket. De som satte sig upp mot regimen eller dess planer straffades, hårt och ofta med döden. I ett demokratiskt samhälle hade detta aldrig kunnat ske.

Ett annat exempel på vad diktaturen kan göra med ett folk och ett land är dagens Nordkorea. I Nordkorea råder total diktatur, något som man själv förnekar. Bara det är ett tydligt tecken på diktaturens faror. Inte ens ett land som uppenbarligen valt att vara en diktatur vågar erkänna sig som det. Medborgarna i landet hör till världens mest förtryckta och alla är indelade i ett sträng kast-system som förstör alla chanser till att själv välja vad man vill göra med sitt liv. Från Nordkorea finns även åtskilliga berättelser om fångläger där bland annat människor som satt sig upp mot regimen sitter. Nordkorea klassas också som det land där kristna förföljs allra hårdast. Detta är bara några exempel på det förtryck som råder i detta ickedemokratiska samhälle och Nordkorea är ett av de mörkaste länderna som fyller barnens kurslitteratur i skolan.

Kina räknas som världens största diktatur och även om mycket utåt ser bra ut i landet så har det på grund av sitt envåldsstyre stora problem som rör bland annat mänskliga rättigheter. Kina leds av Kinas kommunistiska parti och den politiska friheten i landet är minimal. Även i Kina finns system som graderar människor och många bönder som flyttat in till stan har blivit betraktade som andra klassens medborgare. Censur används flitigt för att tysta kritikstormen mot regeringen. Kina är även ett av de länder med flest avrättningar.

Så med denna fakta i bakhuvudet, låt oss komma ihåg vikten av att uppskatta, ta vara på och framför allt bevara vår dyrbara demokrati.

Politik genomsyrar mycket i vårt samhälle. Det är politik som avgör hur olika instanser fungerar och relaterar till varandra. Politik i praktik är avgörande för ett samhälles varande. Vi närmar oss EU-valet och politik är på tapeten i allra högsta grad. Våra politiker blir grillade i intervjuer och får ställa upp på debatter i olika sammanhang.

Lågt i tak

En sak som vi behöver arbeta på i Sverige är ett tillåtande av det som inte är politiskt korrekt. Vi är väldigt snäva i vilka åsikter och infallsvinkar som får lyftas. Givetvis inte ideologiskt, vi är ju en demokrati och har yttrandefrihet, men mer i fråga om att ha ett tillåtande debattklimat. Givetvis ska vi aldrig tolerera att värderingar lyfts fram som undervärderar människor eller olika människogrupper. Men vi behöver höja taket för vad som är accepterat.

Man måste få ha sin åsikt och stå för den, utan att få slag under bältet och påhopp. Framförallt inte av andra politiker.

Debatt i Aftonbladet

I Aftonbladets debatt tidigare i veckan så blev en av politikerna mer eller mindre en hackkyckling för samtliga av de andra politikerna i en debatt som Aftonbladet anordnade. Detta på grund av dennes åsikter inte stämde med de andras. Det är lågt. I stället för att hacka på den som uttrycker välgrundade ställningstaganden så behöver man istället lyfta fram sina egna välgrundade ställningstaganden. Men har man inte mer välgrundade ställningstaganden än att man snickrat ihop den själv med hjälp av byggdelar från byggmax så är det klart att man sitter i en svår sits.

Men tyvärr står mycket av svensk politik i den gropen. Partierna kritiserar i många fall varandra mer än de kommer med egna konkreta förslag på lösningar.

Det är inte alltid helt lätt att skaffa sig information om vad olika val i själva verket handlar om. Framför allt är de inte lätt att få adekvat information om vad de olika alternativen verkligen står för. Nyhetstidningarna gör sitt bästa för att reda ut detta för. Om man personligen har klimatförändringarna som sin hjärtefråga, hur vet man då vilket eller vilka av de alternativ som finns att rösta på som har bäst lösningar för denna stora fråga.

Även om det är svårt med politik och även om det uppenbarligen inte är helt lätt att få till ett tillåtande, sunt politiskt klimat, så är politik viktigt. Det är viktigt på ledningsnivå och det påverkar gemene person. Därför bör vi vara noggranna och arbetssamma när det kommer till att införskaffa information på detta område. Först när vi har kunskap och information så kan vi också fatta välgrundade beslut. Politik är en viktig del av en demokrati. Detta är något som människor har kämpat för och därför inget vi ska ta för givet, utan värna om.