Författare: ella

En vicepresident är enkelt uttryckt en presidents ersättare, den som står som nummer två bakom presidenten. Man kan lätt tro att det betyder att vicepresidenten är den som står näst i ranking

efter ett lands president, och det kan vara så men är det långt ifrån alltid. En vicepresident kan ha en rent ceremoniell roll såväl som flertalet befogenheter. Låt oss ta en titt på den mest framstående vicepresidentposten i världen.

USAs vicepresident

Den mest kända vice president-posten i världen är förmodligen den i USA. En post som för tillfället innehas av Mike Pence under president Donald Trump. Rent formellt har positionen säregna maktbefogenheter. Vicepresidenten i USA deltar till exempel i kongressens arbete men får inte rösta annat än i dödlägen. Likaså har vicepresidenten plats i USA:s säkerhetsråd men har där ingen formell makt förutom att vara rådgivande. Vicepresidentens roll har genom USA:s historia diskuterats av konstitutionella jurister som inte riktigt kan komma överens om huruvida posten hör till den lagstiftande eller exekutiva grenen av den amerikanska staten (USA har tre styrande organ: lagstiftande, exekutiva och kontrollinstansen högsta domstolen)- eller ens någon av dem.

Det må vara som det vill med vilken gren av staten vicepresidenten hör till. Postens viktigaste roll är att fungera som en garant för att presidentposten aldrig ska stå tom om något oförutsett skulle ske med landets president. Om presidenten dör eller råkar ut för en olycka som gör det omöjligt för denne att fullgöra sitt uppdrag ska vicepresidenten stå redo att ta vid. De kan på det sättet liknas vid en slags interimschefer, liknande dem som går att hyra från företag som Interim och liknande. De ska helt enkelt leda USA tills dess att landet håller ett nytt val och väljer en ny president. Det finns såklart ingenting som hindrar en vicepresident som blir president från att ställa upp i valet.

Det är egentligen bara två gånger som vicepresidenten i USA har behövt träda in och ta över som president. Den första gången var när president John F Kennedy sköts år 1963 i Dallas samt efter att Richard Nixon bestämt sig för att avgå i kölvattnet av Watergate-skandalen år 1974. I det första fallet var det vicepresident Lyndon Johnson som tog över presidentämbetet, efter Nixon var det Gerald Ford. Det som var unikt med Ford var att han inte valts demokratiskt eftersom Nixons egentliga vicepresident, Spiro Agnew, fått avgå efter oegentligheter.

Mike Pence

Som nämndes tidigare heter vicepresidenten i dagsläget Mike Pence och det är fler än en bedömare som hade räknat med att han skulle vara president i dagsläget. Donald Trumps presidentskap har av många betraktats som allt annat än stabilt vilket fått många att gissa att Mike Pence skulle fått ta över. Så har dock inte skett. Hur det blir i framtiden återstår att se.

Kommunism och socialism är två politiska ideologier som uppstod under 1800-talet för att komma tillrätta med orättvisa förhållanden där många människor levde i fattigdom och misär utan möjlighet att kunna påverka sina liv.

Den ursprungliga tanken inom både kommunism och socialism är att skapa ett rättvist samhälle där alla människor har lika värde och samma möjligheter till ett bra liv. Båda ideologierna värnar om att det inte ska vara storleken på plånboken som ska avgöra om en människa har råd med mat på bordet, tak över huvudet och utbildning till sina barn. Andra exempel är att alla människor ska ha rätt till en värdig begravning vid sin bortgång och att anhöriga har råd att anlita en professionell begravningsbyrå som till exempel Lavendla som hjälper till att ordna allt det praktiska kring begravningen.

Socialismen och kommunismen var från början samma ideologi

Socialismen och kommunismen var vid sin födelse samma typ av politisk ideologi men förgrenade sig i två delar i slutet av 1800-talet. Den ena grenen kom att kallas socialism och valde en fredlig väg där reformer skulle genomföras genom samarbete mellan över- och underklass. Den andra grenen kallades kommunism och hade en revolutionär tanke där underklassen skulle ta makten genom en revolution. Karl Marx och Friedrich Engels var två av de starkaste förespråkarna för revolution och deras namn nämns fortfarande idag i den politiska debatten.

Grundläggande ideologi i både kommunism och socialism

Det var klasskampen som lade grunden för kommunism och socialism och målet var att avskaffa klassamhället där en rik överklass förtryckte en hårt utsatt underklass som hade svårt att klara livhanken. Målet var att alla produktionsmedel skulle ägas gemensamt och att ingen skulle ha det bättre än någon annan. Den privata äganderätten skulle avskaffas och istället skulle varje människa få det hon behövde från den gemensamt ägda staten.

Dagens kommunism och socialism

I dagens Sverige finns inte något parti i riksdagen som är kommunistiskt eftersom Vänsterpartiet tagit bort ordet kommunisterna från sitt partinamn. Skälet till det är att kommunismen idag är förknippad med övergreppen i Sovjetunionen där tusentals människor miste sina liv i arbetsläger och avrättningar för att de inte ansågs har den rätta politiska åsikten.

I Sveriges riksdag är det Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som har en socialistisk ideologi medan övriga partier har en konservativ, liberal eller grön ideologi som grund. Socialdemokraternas partiprogram har inte mycket gemensamt med den ursprungliga socialistiska ideologin och de förespråkar inte att staten ska äga produktionsmedlen och att alla ska tjäna ungefär lika mycket. Vänsterpartiet vill gå längre och till exempel avskaffa privata vårdalternativ och friskolor men de förespråkar inte att alla produktionsmedel ska ägas gemensamt. Vänsterpartiet anser också att skatten ska höjas ordentligt för de rikaste och att bidragssystemen ska bli mycket mer förmånliga.

Liberalism och konservatism är två olika politiska ideologier som präglar samhällen över hela världen. Liberalismen har individens frihet som utgångspunkt medan konservatismen värnar om att bevara de traditionella normer som finns i den rådande kulturen.

I det svenska samhället brukar de liberala och konservativa partierna anses ligga till höger på den politiska skalan. Partierna är ofta positiva till förenklingar för företag och möjligheter för människor att klara sig på egen hand utan bidrag. Varken liberaler eller konservativa motsätter sig möjligheten till fri konkurrens på lånemarknaden och är därför positiva till möjligheten att välja mellan många olika lån. De anser att det är en fördel att det går att jämföra lån hos till exempel Enklare för att hitta lånet med bäst villkor.

Liberalism

Liberalism kommer från latinets ord liber vilket betyder fri. Inom liberalismen står individens frihet och rättighet i fokus. Några av de rättigheter som värnas inom liberalismen är mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, privat äganderätt, jämlikhet, religionsfrihet och demokrati. Marknadsekonomi och få regler för företag är också viktiga delar av liberalismen.

Den klassiska liberalismen motsätter sig starkt statlig inblandning i individers privata liv och vill endast att staten ska ansvara för militär, polis och domstolsväsende. Socialliberalism har en annan uppfattning och förespråkar skattefinansierade välfärdstjänster i offentlig och privat sektor.

Konservatism

Konservatismen vill bevara, konservera, de traditionella normerna i samhället och undvika plötsliga förändringar. Vilka traditioner som ska bevaras är beroende av tid och kultur även om familj, religion och monarki brukar vara gemensamma drag inom de flesta konservativa partier.

Konservativa menar att det finns en naturlig grundläggande rätt som människor inte kan förändra oavsett den individuella viljan. Det är till exempel familj, äganderätt och gemenskap. Genom att ett samhälle följer den naturliga rätten kommer samhället att bli harmoniskt och homogent.

Neokonservatismen är en gren inom konservatism som i likhet med den klassiska menar att det finns en naturrätt med orubbliga värderingar. Skillnaden är att neokonservativa också anser att människor har ett ansvar att sprida värderingarna till andra platser och dessutom använda våld om det skulle krävas.

Skillnaden mellan liberalism och konservatism

Den största skillnaden mellan liberalism och konservatism är synen på individens frihet. En konservativ person menar att det finns vissa grundläggande normer som är rätt att följa oavsett vad en enskild individ tycker om dem. En liberal menar att det istället är individens unika vilja som går först så länge individen inte skadar någon annan och därmed inkräktar på en annan persons individuella rättigheter.

Det finns också vissa likheter mellan liberalism och konservatism varav en av dem är frånvaron av tron på stora kollektiva eller statliga lösningar. Båda ideologierna värnar den privata äganderätten.

I dagens samhälle har politiska ideologier alltmer kommit i bakgrunden i den politiska debatten. Många människor får influenser från olika håll och genom spridningen i sociala medier har sakfrågor blivit viktigare än allmänna ideologier.

Motsatsen till demokrati kallas för diktatur och är faktiskt historiskt sett den vanligaste styrformen i ett samhälle även om det i västvärlden idag är väldigt ovanligt med diktaturer. Det innebär alltså att en eller ett fåtal ledare i ett land bestämmer allt och där människor inte har demokratiska fri- och rättigheter. I en diktatur kan man till exempel bli fängslad om man uttrycker kritik mot regimen och man har själv ingen möjlighet att påverka landets utveckling. Detta gör att många människor vill flytta ifrån sådana länder, och i vissa fall har det gått så långt att länder har förbjudit sina medborgare att lämna landet. Så är det till exempel i Nordkorea som många anser vara världens minst demokratiska land.

De flesta diktaturer i dagens värld har antingen kommunism som ideologisk grund eller islamism. Islamism är en form av religiös diktatur där makten utgår från religionen och de religösa ledarna, och enligt medier som till exempel SVT brukar ledarna själva inte kalla sig för islamister. Eftersom människor i sådana länder ofta har svårt att uttrycka kritik så kan det vara svårt att veta hur det står till för de som bor där. Ofta när människor har flytt från sådana länder så kan de berätta väldigt hemska historier om sina upplevelser.

Vi vet alla att vi borde vara tacksamma för den demokrati vi lever i. Att Sverige är ett land med rösträtt och att det faktiskt inte är alla förunnat att få vara en del av ett sådant system. Men ibland kan det hända att vi funderar över hur viktigt det egentligen är. Ett sätt att få reda på det och inse vikten av att vi bevarar vårt demokratiska system kan vara att ta en titt på diktaturer världen över, idag och genom historien.

Ett första extremt tydligt exempel på vad som kan hända när ett land blir en diktatur är Tyskland strax före och under andra världskriget. Utan den diktatur som fanns i landet hade inget av det som skedde kunnat ske. Många tänker sig att Tyskarna som folk blev hjärntvättade till att stå bakom diktatorn och att de hade kunnat stoppa honom om de hade bestämt sig för det. Och, ja det kanske stämmer till viss del. Det är sant att propaganda och agenda spreds strategiskt för att få folket med sig. Men det fanns naturligtvis också ett verkligt förtryck av folket. De som satte sig upp mot regimen eller dess planer straffades, hårt och ofta med döden. I ett demokratiskt samhälle hade detta aldrig kunnat ske.

Ett annat exempel på vad diktaturen kan göra med ett folk och ett land är dagens Nordkorea. I Nordkorea råder total diktatur, något som man själv förnekar. Bara det är ett tydligt tecken på diktaturens faror. Inte ens ett land som uppenbarligen valt att vara en diktatur vågar erkänna sig som det. Medborgarna i landet hör till världens mest förtryckta och alla är indelade i ett sträng kast-system som förstör alla chanser till att själv välja vad man vill göra med sitt liv. Från Nordkorea finns även åtskilliga berättelser om fångläger där bland annat människor som satt sig upp mot regimen sitter. Nordkorea klassas också som det land där kristna förföljs allra hårdast. Detta är bara några exempel på det förtryck som råder i detta ickedemokratiska samhälle och Nordkorea är ett av de mörkaste länderna som fyller barnens kurslitteratur i skolan.

Kina räknas som världens största diktatur och även om mycket utåt ser bra ut i landet så har det på grund av sitt envåldsstyre stora problem som rör bland annat mänskliga rättigheter. Kina leds av Kinas kommunistiska parti och den politiska friheten i landet är minimal. Även i Kina finns system som graderar människor och många bönder som flyttat in till stan har blivit betraktade som andra klassens medborgare. Censur används flitigt för att tysta kritikstormen mot regeringen. Kina är även ett av de länder med flest avrättningar.

Så med denna fakta i bakhuvudet, låt oss komma ihåg vikten av att uppskatta, ta vara på och framför allt bevara vår dyrbara demokrati.

Den ideologiska dimensionen brukar inom politiken betecknas med hjälp av en skala som kallas för höger-vänster-skalan eller den politiska skalan. Den används till att dela in olika partier i åsikter och har genomslag i hela västvärlden. Exempelvis är det så ledamöterna i EU-parlamentet är uppdelade. Ju mer till vänster ett parti är desto mer till vänster sitter de inne i parlamentet och tvärtom. Skalan har mött kritik från flera olika håll då man menar att den cementerar fast folk i olika åsikter och gör att man delar in människor och organisationer i fack på grund av enskilda åsikter som brukar höra till det ena eller andra lägret.

Ursprung

Höger-vänster-skalan uppstod i Frankrike i slutet av 1700-talet i anslutning till den franska revolutionen. I nationalförsamlingen satt då de som ivrade mest för jämlikhet och hade ett radikalt tänkande till vänster och de som hade en mer konservativ hållning satt till höger. Moderna ideologier var ännu inte uppfunna så det är möjligt att skalan har förändrats mycket med tiden. Dessutom blir det begreppsmässiga problem, att de som satt till vänster kallades för radikala berodde på att de inte hade makten men ville förändra den. I Sverige blir det konstigt att kalla till exempel Socialdemokraterna för radikala även om de är till vänster eftersom de har haft makten under så pass lång tid.

Vänster

Man brukar säga att de partier som befinner sig längst ut på ena eller andra kanten är extremistpartier med farliga ideologier. Från vänster till höger på den vänstra skalan ligger anarkism, marxism och socialism. Anarkism ses enligt detta tankesätt som ett extremt alternativt. Även marxism ses så i vissa former som till exempel kommunism. Vänstern i allmänhet lägger ofta stor vikt vid klasser och orättvisor i samhället. Man anser i regel att skatter är något positivt och att de som tjänar mest i samhället ska betala mest skatt.

Höger

De ideologier som befinner sig på den högra skalan är från längst ut till höger till vänster Fascism, Monarkism, konservatism och liberalism. Fascism används här som ett paraplybegrepp och betecknar även sådant som Nazism. Många menar dock att Nazism borde klassas som en vänsterideologi eftersom det har starka socialistiska inslag. Men kutym är att nationalsocialism placeras som ett högerextremt alternativ. Det som utmärker högerpolitik i allmänhet är sänkta skatter, individualism, en liten stat och företagsamhet. Man anser i regel att kapitalism är bra, att skatter ska hållas låga och att rika inte ska behöva betala mer skatt för att de tjänar mer.

En nyare skala som har börjat användas på senare tid är den så kallade GAL-TAN skalan, och den lyftes bland annat av Sveriges Radio i samband med valet 2018.

Ideologier är i grund och botten idéer om hur människor bör leva i ett samhälle för att allt ska fungera så bra som möjligt. De bestämmer därmed hur man ser på människor och vad man tror är bäst för dem. Om en ideologi får stort genomslag men har gjort en total felanalys av de här viktiga sakerna så kan de vara mycket farliga. De största katastroferna i modern tid beror på farliga ideologier och det är viktigt att känna till dem för att veta hur de manifesteras och hur man kan undvika dem. Genom att veta vad de innebär och vad de har ställt till med så kan man undvika att upprepa samma misstag igen. Det finns dock exempel på farliga ideologier som än idag råder i många delar av världen, inte minst i Asien. De två ideologier som har ställt till mest problem i modern tid är troligtvis nationalsocialismen och kommunismen som har präglat en stor del av 1900-talet.

Nationalsocialism

Nationalsocialism brukar i folkmun kallas för nazism och är en ideologi som anser att en nation och dess folk är högre stående än den enskilda människan. De som utgör folket bestäms av dess ras, det vill säga sådant som hårfärg, hudfärg och så vidare. Nazism tänker sig att människan kan delas in i olika raser varav vissa är högre stående än andra. De ”ariska” det vill säga vita anses högre stående än andra. Nationalsocialismen har starka inslag av antisemitism och den ledde under andra världskriget till förintelsen, det vill säga massmord på 6 miljoner judar. Ytterligare flera miljoner från andra folkgrupper mördades också. Adolf Hitler är dess mest kända anhängare och i mångt och mycket även dess upphovsman.

Kommunism

Kommunism är en revolutionär vänsterideologi som bygger på Karl Marx läror om att ett samhälles produktionsmedel ska vara gemensamt ägda. Man vill upplösa klasser och fördela alla resurser jämlikt mellan världens medborgare. Målet är proletariatets diktatur vilket innebär att proletariatet (underklassen) tar över och bestämmer i samhället. Eftersom kommunism betonar sådant som klassklyftor, jämlikhet och delandet av resurser ser många ideologin som något fint i grunden. Den har dock visat sig fungera mycket dåligt i verkligheten och i praktiken alltid lett till tyranniska diktaturer. I Sovjetunionen ledde kommunismen till ett övervaknings- och angivarsamhälle där folk svalt ihjäl och avrättades om de ansågs ha fel åsikter. Många anser att anledningen till att kommunismen alltid spårar ur är eftersom den för många blir till en religion. När den visar sig inte fungera så är det ändå svårt att släppa den eftersom man på sätt och vis har den som sin tro. Därför försöker man tvinga människor till att trivas i samhället och tysta kritiker snarare än att förändra samhället och erkänna sin religion som osann.

 

Politik genomsyrar mycket i vårt samhälle. Det är politik som avgör hur olika instanser fungerar och relaterar till varandra. Politik i praktik är avgörande för ett samhälles varande. Vi närmar oss EU-valet och politik är på tapeten i allra högsta grad. Våra politiker blir grillade i intervjuer och får ställa upp på debatter i olika sammanhang.

Lågt i tak

En sak som vi behöver arbeta på i Sverige är ett tillåtande av det som inte är politiskt korrekt. Vi är väldigt snäva i vilka åsikter och infallsvinkar som får lyftas. Givetvis inte ideologiskt, vi är ju en demokrati och har yttrandefrihet, men mer i fråga om att ha ett tillåtande debattklimat. Givetvis ska vi aldrig tolerera att värderingar lyfts fram som undervärderar människor eller olika människogrupper. Men vi behöver höja taket för vad som är accepterat.

Man måste få ha sin åsikt och stå för den, utan att få slag under bältet och påhopp. Framförallt inte av andra politiker.

Debatt i Aftonbladet

I Aftonbladets debatt tidigare i veckan så blev en av politikerna mer eller mindre en hackkyckling för samtliga av de andra politikerna i en debatt som Aftonbladet anordnade. Detta på grund av dennes åsikter inte stämde med de andras. Det är lågt. I stället för att hacka på den som uttrycker välgrundade ställningstaganden så behöver man istället lyfta fram sina egna välgrundade ställningstaganden. Men har man inte mer välgrundade ställningstaganden än att man snickrat ihop den själv med hjälp av byggdelar från byggmax så är det klart att man sitter i en svår sits.

Men tyvärr står mycket av svensk politik i den gropen. Partierna kritiserar i många fall varandra mer än de kommer med egna konkreta förslag på lösningar.

Det är inte alltid helt lätt att skaffa sig information om vad olika val i själva verket handlar om. Framför allt är de inte lätt att få adekvat information om vad de olika alternativen verkligen står för. Nyhetstidningarna gör sitt bästa för att reda ut detta för. Om man personligen har klimatförändringarna som sin hjärtefråga, hur vet man då vilket eller vilka av de alternativ som finns att rösta på som har bäst lösningar för denna stora fråga.

Även om det är svårt med politik och även om det uppenbarligen inte är helt lätt att få till ett tillåtande, sunt politiskt klimat, så är politik viktigt. Det är viktigt på ledningsnivå och det påverkar gemene person. Därför bör vi vara noggranna och arbetssamma när det kommer till att införskaffa information på detta område. Först när vi har kunskap och information så kan vi också fatta välgrundade beslut. Politik är en viktig del av en demokrati. Detta är något som människor har kämpat för och därför inget vi ska ta för givet, utan värna om.

Sverige och Norge har många likheter. Vi är trots allt grannländer med lång gemensam historia. Det gäller också politiskt med flera stora likheter. Det är inte svårt att gissa att det norska Arbeiderpartiet motsvarar Socialdemokraterna i Sverige, eller att Stortinget är den norska riksdagen.

De flesta andra partier på den norska scenen har också motsvarigheter i Sverige, och det är inga speciella konstigheter vad gäller hur regeringen, ministrar och så vidare fungerar. På några områden skiljer sig dock norsk politik i hög grad från den svenska, och vi skall se på ett par exempel.

Tillgång till pengar från olja och gas

Den norska staten har ungefär 8 800 miljarder svenska kronor investerade bara i aktier runt om i värden genom den norska så kallade oljefonden. Totalt äger norrmännen andelar i 9 000 olika bolag över hela världen.

Dessutom äger fonden flera byggnader på extremt exklusiva adresser och försöker hela tiden hitta nya sätt att diversifiera sina investeringar. Samtidigt kan staten naturligtvis ta ut pengar från fonden och på andra sätt använda pengar från försäljningen av olja och gas. Det ger utmaningar som är helt otänkbara i andra länder, som att staten har gett sig själv en frivillig övre gräns för hur många procent av fonden som skall användas varje år för att undvika överhettning av ekonomin.

Det är viktigt att komma ihåg att pengarna i oljefonden disponeras av staten. Några gånger skriver tidningarna om hur mycket pengar varje norrman har, men det betyder inte att enskilda privatpersoner kan ta ut «sin del». På det området har norrmän samma vardag som svenskar, med inkomster, utgifter, behov för att samla lån och liknande. Behöver du samla dina lån och dessutom få en extremt låg ränta, besök https://www.zmarta.se/.

Extremt fokus på trängselskatt och vägtullar

En annan fråga som har fått mycket uppmärksamhet i Norge nyligen är trängselskatt och vägtullar. Denna frågan har skapat riktigt stora konflikter på både lokal nivå och på Stortinget. I Norge finns det vägtullar både runt de flesta stora städerna och på flera sträckor med motorväg. Speciellt att motorvägssträckor långt från storstäder har vägtullar är annorlunda jämfört med Sverige.

Denna formen för vägtullar har aldrig varit speciellt populär, men konflikterna har eskalerat under våren 2019. För många privatpersoner är det svårt att acceptera att det kostar mellan 50 och 100 kronor per dag att åka till jobbet eller hämta barnen på dagis. Kombinerat med att elbilar ofta kan köra gratis eller nästan gratis genom vägtullarna gör detta att många känner att vägtullarna är en orättvis skatt.

Nu finns det faktiskt till och med ett norskt missnöjesparti som har som enda fråga att få bort vägtullarna. Samtidigt pressas det norska Fremskrittspartiet, som sitter i regering men traditionellt har varit en stark motståndare av vägtullar. Svårt att föreställa sig i Sverige, men vägtullar kan faktiskt orsaka en regeringskris i Norge.

I Sverige har vi ett kungahus och en statsminister, vilket innebär att vi har monarki som statsskick. Det är dock en representativ där kungen egentligen inte har någon makt. Kungen innehar dock posten som statschef, vilket är en slags representativ roll för landet. Statsministern är den som har mest makt i en representativ monarki som Sverige.

I andra länder har man inte något kungahus eller liknande och man har en president istället för statsminister eller premiärminister. Ett sådant land kallas för en republik och det är ett väldigt vanligt statsskick som används i länder som USA och Ryssland. Många svenskar tycker att republik är att föredra eftersom man tycker att det är omodernt och orättvist att någon ska födas in i rikedom och makt, medan andra tycker att kungen har en viktig representativ roll och gör nytta för landet. De flesta svenskar tycker dock ändå att det fungerar bra med monarkin som vi har det och det finns ingen majoritet som vill avsätta kungahuset.

Det finns även andra typer av statsskick, men dessa två är kanske de vanligaste i västvärlden. Båda finns representerade av mäktiga länder; Storbritannien har exempelvis monarki som statsskick medan USA och Ryssland har republik.