Månad: augusti 2019

En vicepresident är enkelt uttryckt en presidents ersättare, den som står som nummer två bakom presidenten. Man kan lätt tro att det betyder att vicepresidenten är den som står näst i ranking

efter ett lands president, och det kan vara så men är det långt ifrån alltid. En vicepresident kan ha en rent ceremoniell roll såväl som flertalet befogenheter. Låt oss ta en titt på den mest framstående vicepresidentposten i världen.

USAs vicepresident

Den mest kända vice president-posten i världen är förmodligen den i USA. En post som för tillfället innehas av Mike Pence under president Donald Trump. Rent formellt har positionen säregna maktbefogenheter. Vicepresidenten i USA deltar till exempel i kongressens arbete men får inte rösta annat än i dödlägen. Likaså har vicepresidenten plats i USA:s säkerhetsråd men har där ingen formell makt förutom att vara rådgivande. Vicepresidentens roll har genom USA:s historia diskuterats av konstitutionella jurister som inte riktigt kan komma överens om huruvida posten hör till den lagstiftande eller exekutiva grenen av den amerikanska staten (USA har tre styrande organ: lagstiftande, exekutiva och kontrollinstansen högsta domstolen)- eller ens någon av dem.

Det må vara som det vill med vilken gren av staten vicepresidenten hör till. Postens viktigaste roll är att fungera som en garant för att presidentposten aldrig ska stå tom om något oförutsett skulle ske med landets president. Om presidenten dör eller råkar ut för en olycka som gör det omöjligt för denne att fullgöra sitt uppdrag ska vicepresidenten stå redo att ta vid. De kan på det sättet liknas vid en slags interimschefer, liknande dem som går att hyra från företag som Interim och liknande. De ska helt enkelt leda USA tills dess att landet håller ett nytt val och väljer en ny president. Det finns såklart ingenting som hindrar en vicepresident som blir president från att ställa upp i valet.

Det är egentligen bara två gånger som vicepresidenten i USA har behövt träda in och ta över som president. Den första gången var när president John F Kennedy sköts år 1963 i Dallas samt efter att Richard Nixon bestämt sig för att avgå i kölvattnet av Watergate-skandalen år 1974. I det första fallet var det vicepresident Lyndon Johnson som tog över presidentämbetet, efter Nixon var det Gerald Ford. Det som var unikt med Ford var att han inte valts demokratiskt eftersom Nixons egentliga vicepresident, Spiro Agnew, fått avgå efter oegentligheter.

Mike Pence

Som nämndes tidigare heter vicepresidenten i dagsläget Mike Pence och det är fler än en bedömare som hade räknat med att han skulle vara president i dagsläget. Donald Trumps presidentskap har av många betraktats som allt annat än stabilt vilket fått många att gissa att Mike Pence skulle fått ta över. Så har dock inte skett. Hur det blir i framtiden återstår att se.

Kommunism och socialism är två politiska ideologier som uppstod under 1800-talet för att komma tillrätta med orättvisa förhållanden där många människor levde i fattigdom och misär utan möjlighet att kunna påverka sina liv.

Den ursprungliga tanken inom både kommunism och socialism är att skapa ett rättvist samhälle där alla människor har lika värde och samma möjligheter till ett bra liv. Båda ideologierna värnar om att det inte ska vara storleken på plånboken som ska avgöra om en människa har råd med mat på bordet, tak över huvudet och utbildning till sina barn. Andra exempel är att alla människor ska ha rätt till en värdig begravning vid sin bortgång och att anhöriga har råd att anlita en professionell begravningsbyrå som till exempel Lavendla som hjälper till att ordna allt det praktiska kring begravningen.

Socialismen och kommunismen var från början samma ideologi

Socialismen och kommunismen var vid sin födelse samma typ av politisk ideologi men förgrenade sig i två delar i slutet av 1800-talet. Den ena grenen kom att kallas socialism och valde en fredlig väg där reformer skulle genomföras genom samarbete mellan över- och underklass. Den andra grenen kallades kommunism och hade en revolutionär tanke där underklassen skulle ta makten genom en revolution. Karl Marx och Friedrich Engels var två av de starkaste förespråkarna för revolution och deras namn nämns fortfarande idag i den politiska debatten.

Grundläggande ideologi i både kommunism och socialism

Det var klasskampen som lade grunden för kommunism och socialism och målet var att avskaffa klassamhället där en rik överklass förtryckte en hårt utsatt underklass som hade svårt att klara livhanken. Målet var att alla produktionsmedel skulle ägas gemensamt och att ingen skulle ha det bättre än någon annan. Den privata äganderätten skulle avskaffas och istället skulle varje människa få det hon behövde från den gemensamt ägda staten.

Dagens kommunism och socialism

I dagens Sverige finns inte något parti i riksdagen som är kommunistiskt eftersom Vänsterpartiet tagit bort ordet kommunisterna från sitt partinamn. Skälet till det är att kommunismen idag är förknippad med övergreppen i Sovjetunionen där tusentals människor miste sina liv i arbetsläger och avrättningar för att de inte ansågs har den rätta politiska åsikten.

I Sveriges riksdag är det Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som har en socialistisk ideologi medan övriga partier har en konservativ, liberal eller grön ideologi som grund. Socialdemokraternas partiprogram har inte mycket gemensamt med den ursprungliga socialistiska ideologin och de förespråkar inte att staten ska äga produktionsmedlen och att alla ska tjäna ungefär lika mycket. Vänsterpartiet vill gå längre och till exempel avskaffa privata vårdalternativ och friskolor men de förespråkar inte att alla produktionsmedel ska ägas gemensamt. Vänsterpartiet anser också att skatten ska höjas ordentligt för de rikaste och att bidragssystemen ska bli mycket mer förmånliga.

Liberalism och konservatism är två olika politiska ideologier som präglar samhällen över hela världen. Liberalismen har individens frihet som utgångspunkt medan konservatismen värnar om att bevara de traditionella normer som finns i den rådande kulturen.

I det svenska samhället brukar de liberala och konservativa partierna anses ligga till höger på den politiska skalan. Partierna är ofta positiva till förenklingar för företag och möjligheter för människor att klara sig på egen hand utan bidrag. Varken liberaler eller konservativa motsätter sig möjligheten till fri konkurrens på lånemarknaden och är därför positiva till möjligheten att välja mellan många olika lån. De anser att det är en fördel att det går att jämföra lån hos till exempel Enklare för att hitta lånet med bäst villkor.

Liberalism

Liberalism kommer från latinets ord liber vilket betyder fri. Inom liberalismen står individens frihet och rättighet i fokus. Några av de rättigheter som värnas inom liberalismen är mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, privat äganderätt, jämlikhet, religionsfrihet och demokrati. Marknadsekonomi och få regler för företag är också viktiga delar av liberalismen.

Den klassiska liberalismen motsätter sig starkt statlig inblandning i individers privata liv och vill endast att staten ska ansvara för militär, polis och domstolsväsende. Socialliberalism har en annan uppfattning och förespråkar skattefinansierade välfärdstjänster i offentlig och privat sektor.

Konservatism

Konservatismen vill bevara, konservera, de traditionella normerna i samhället och undvika plötsliga förändringar. Vilka traditioner som ska bevaras är beroende av tid och kultur även om familj, religion och monarki brukar vara gemensamma drag inom de flesta konservativa partier.

Konservativa menar att det finns en naturlig grundläggande rätt som människor inte kan förändra oavsett den individuella viljan. Det är till exempel familj, äganderätt och gemenskap. Genom att ett samhälle följer den naturliga rätten kommer samhället att bli harmoniskt och homogent.

Neokonservatismen är en gren inom konservatism som i likhet med den klassiska menar att det finns en naturrätt med orubbliga värderingar. Skillnaden är att neokonservativa också anser att människor har ett ansvar att sprida värderingarna till andra platser och dessutom använda våld om det skulle krävas.

Skillnaden mellan liberalism och konservatism

Den största skillnaden mellan liberalism och konservatism är synen på individens frihet. En konservativ person menar att det finns vissa grundläggande normer som är rätt att följa oavsett vad en enskild individ tycker om dem. En liberal menar att det istället är individens unika vilja som går först så länge individen inte skadar någon annan och därmed inkräktar på en annan persons individuella rättigheter.

Det finns också vissa likheter mellan liberalism och konservatism varav en av dem är frånvaron av tron på stora kollektiva eller statliga lösningar. Båda ideologierna värnar den privata äganderätten.

I dagens samhälle har politiska ideologier alltmer kommit i bakgrunden i den politiska debatten. Många människor får influenser från olika håll och genom spridningen i sociala medier har sakfrågor blivit viktigare än allmänna ideologier.

Motsatsen till demokrati kallas för diktatur och är faktiskt historiskt sett den vanligaste styrformen i ett samhälle även om det i västvärlden idag är väldigt ovanligt med diktaturer. Det innebär alltså att en eller ett fåtal ledare i ett land bestämmer allt och där människor inte har demokratiska fri- och rättigheter. I en diktatur kan man till exempel bli fängslad om man uttrycker kritik mot regimen och man har själv ingen möjlighet att påverka landets utveckling. Detta gör att många människor vill flytta ifrån sådana länder, och i vissa fall har det gått så långt att länder har förbjudit sina medborgare att lämna landet. Så är det till exempel i Nordkorea som många anser vara världens minst demokratiska land.

De flesta diktaturer i dagens värld har antingen kommunism som ideologisk grund eller islamism. Islamism är en form av religiös diktatur där makten utgår från religionen och de religösa ledarna, och enligt medier som till exempel SVT brukar ledarna själva inte kalla sig för islamister. Eftersom människor i sådana länder ofta har svårt att uttrycka kritik så kan det vara svårt att veta hur det står till för de som bor där. Ofta när människor har flytt från sådana länder så kan de berätta väldigt hemska historier om sina upplevelser.