Det har i alla tider funnits olika typer av mer eller mindre uttalade lagar och regler. Vissa saker får man inte göra inom en kultur men det behöver inte alltid finnas nedskrivet. Det har också alltid funnits människor som har bestämt i grupper och så vidare. Men politik som koncept uppfanns först i samband med de antika filosoferna, kanske särskilt de tre klassiska grekiska filosoferna, Sokrates, Platon och Aristoteles. Aristoteles betraktade olika typer av system som man använde sig i olika länder och skrev ned sina tankar i verket Politiken. Han uppfann till exempel begrepp som republik, demokrati, monarki, tyranni och så vidare. Under medeltiden byggdes dessa tankar vidare med tänkare som till exempel Augustinus där han lägger ut sina teorier i De civitas dei år 426.
Sedermera började man också ifrågasätta auktoriteter vilket bland annat ledde till den franska revolutionen i slutet av 1700-talet. Revolutionen förebådades av nya filosofiska tankar från Rousseau och Voltaire och man började fundera på sådant som jämlikhet och om varför vissa människor behandlades bättre än andra. Trots dessa till synes ädla idéer så ledde den franska revolutionen till att väldigt många människor avrättades offentligt. Adeln och de andra ledarna ersattes sedan av en ny ledare, nämligen Napoleon Bonaparte.
Vi har idag vant oss vid demokrati och att alla människor i ett samhälle är li
ka mycket värda. Detta är dock väldigt nya tankar som absolut inte har hört till vanligheterna under historien. Under större delen av historien så har länder och riken blivit ledda av enväldiga härskare och diktatur var den vanligaste statsformen, ofta med starka inslag av religion. I samband med upplysningstiden började man dock föra fram tankar om att separera stat och religion och till exempel erbjuda religionsfrihet för sina medborgare. Detta är en självklarhet för oss i västvärlden men till och med i Sverige så var det väldigt hårda straff för den som inte bekände sig till den rätta religionen. Och på väldigt många platser runt om i världen är det fortfarande så. För att ett land ska kunna utvecklas måste helt enkelt demokrati råda, annars tystas alla nya tänkare ned och man följer i samma gamla hjulspår. Nya politiska tankar når idag medborgarna i ett land genom tidningar som till exempel DN och andra nyhetsmedier, men förr fick man helt enkelt nöja sig med ledarens åsikter om samhällets utveckling.
Politikens historia är allt annat än strömlinjeformad och enkel att förklara; den studsar fram och tillbaka mellan olika filosofiska uppfattningar och i grund och botten bygger all politik faktiskt på filosofi, det vill säga tankar om hur vi bör leva.