Författare: admin

Politiskt inflytande i Sverige utövas på många sätt, inte bara genom traditionella politiska kanaler. Lobbyverksamhet, där aktörer försöker påverka beslut, är centralt. Även om det ibland ses som negativt, är det en del av demokratin, så länge det sker öppet och etiskt. Mycket av detta inflytande sker dock dolt, vilket väcker frågor om transparens.

Formella och informella vägar till inflytande

En viktig formell arena är remissförfarandet. När nya lagförslag utreds skickas betänkanden på remiss till berörda parter. Detta ger möjlighet att lämna synpunkter. I betänkandet ”Låt fler forma framtiden!” från 2014 års Demokratiutredning, betonas vikten av digitalisering för att modernisera processen och bredda deltagandet.

Remissvaren som påverkanskanal

Studien ”Viljor, vetskap och inverkan” visar att intresseorganisationer aktivt använder remissväsendet. De inte bara kommenterar förslag, utan presenterar egna. Studien indikerar dock en ojämlikhet i inflytande, där ett fåtal organisationer ofta nämns i de slutliga propositionerna. Detta väcker frågor om hur inflytandet fördelas. Mer information om studien finns tillgänglig via Högskolan Dalarnas publikationsdatabas, DIVA.

Informell kommunikation: ”Brysselbubblan” och Sverige

Utöver formella metoder spelar informell kommunikation stor roll. En EU-studie visar att detta dominerar i ”Brysselbubblan”, där lobbyister, politiker och journalister interagerar. Det handlar om relationer och dialog utanför de officiella kanalerna. Liknande dynamiker finns troligen i Sverige, vilket understryker vikten av transparens även här. Läs mer om lobbying som informell kommunikation hos Sveriges Kommunikatörer.

Nätverk och personliga kontakter

Informell lobbying bygger ofta på förtroende och etablerade relationer. Lobbyister använder möten, samtal och nätverkande för att presentera argument direkt. Institutet Mot Mutor (IMM) betonar vikten av transparens i dessa kontakter för att undvika otillbörlig påverkan. Läs mer om detta hos IMM.

Övergången från politik till lobbying

Antalet lobbyister i Sverige har ökat kraftigt, från cirka 100 till 700-800 på 20 år. Många har politisk bakgrund, vilket ger värdefulla nätverk. En kartläggning från SVT Nyheter visar att över en tredjedel av de politiker och tjänstemän som lämnat riksdag och regering under en period gått över till lobbyverksamhet. Denna ”karriärväxling” väcker frågor om intressekonflikter. Se kartläggningen hos SVT Nyheter.

När politiker blir lobbyister: Exempel

Att förtroendevalda samtidigt arbetar som lobbyister är ett växande fenomen. Detta skapar otydliga gränser. Lobbyforskaren Anna Tyllström, som uttalat sig i frågan i publikationer från Tankesmedjan Balans, menar att det borde vara förbjudet. Ett exempel är rekryteringen av S-politikern Monica Green till ”The Swedish Thing”, specialiserade på politisk påverkan och kampanjer. Flera politiker arbetar också för ”Downtown Advisors”, inriktade på stadsbyggnad och infrastruktur. Dessa dubbla roller kan leda till att politiska beslut gynnar specifika kunder. Se mer information hos Tankesmedjan Balans.

Lobbyisternas verktygslåda

Lobbyister använder omvärldsbevakning, statistiska undersökningar, rapporter och remissvar. De mobiliserar också gräsrotsrörelser, till exempel genom kampanjer och namninsamlingar. Allt syftar till att bygga relationer genom möten och nätverkande, presentera information vid utfrågningar och seminarier, och utöva inflytande genom direktkontakter med beslutsfattare. Enligt Statens Offentliga Utredningar (SOU 1998:146) handlar lobbying om att använda lagliga medel för att påverka beslutsfattare. Se mer information i utredningen här.

Transparens och reglering

Sverige saknar, till skillnad från EU, en tydlig reglering av lobbyverksamhet. Detta har lett till debatt. Ett förslag om utredning röstades ned i riksdagen. Motståndarna ansåg det onödigt, medan förespråkarna ville ha ökad transparens. Se hur de olika partierna röstade hos Aftonbladet. Även PR-byrån Westander har undersökt reglering av lobbying, vilket du kan läsa om här.

EU:s öppenhetsregister: En modell för Sverige?

Inom EU finns ett öppenhetsregister. Det ger insyn i lobbying mot EU-institutionerna, vilka intressen som representeras och resurser som används. Transparency International EU publicerar översikter över möten. Ett liknande register saknas i Sverige.

Debatten om öppenhet i Sverige

Avsaknaden av register i Sverige försvårar granskning. Debatten om ökad transparens, och eventuellt ett register, är därför viktig. Frågan om karenstid – en period då politiker inte får gå direkt till lobbyjobb – diskuteras också. Detta tas upp i SvD Ledares podcast, som du kan lyssna på här.

Är lobbying bra eller dåligt för demokratin?

Lobbyverksamhet är komplext. Lobbyister kan bidra med information, vilket gynnar välgrundade beslut. Men risken finns att starka ekonomiska intressen får för stort inflytande. I Dagens Nyheter har detta beskrivits som att icke-folkvalda ”policyprofessionella” får ökat inflytande, vilket stärker behovet av diskussion om makt och inflytande. Läs mer i debattartikeln här.

Slutsats: Öppenhet och ansvar i fokus

Lobbying är en del av demokratin, men måste ske öppet och ansvarsfullt. För transparens krävs granskning och debatt. Ökad öppenhet, till exempel genom ett register liknande EU:s, skulle motverka ojämlikt inflytande. Tydligare regler, inklusive diskussionen om karenstid, kan minska risken för dolda agendor. En medvetenhet om informella påverkansvägar är nödvändig för att upprätthålla förtroendet för det politiska systemet och säkerställa att alla röster blir hörda.

Koalitionspolitikens roll i Sverige

I Sverige är det ovanligt att ett parti får egen majoritet i riksdagen. Därför är koalitionsregeringar, där flera partier samarbetar, snarare regel än undantag. För att bilda en stabil regering krävs förhandlingar, kompromisser och en förmåga att samarbeta. Men hur fungerar dessa samarbeten i praktiken, och vilka utmaningar och möjligheter finns? Denna artikel granskar koalitionspolitikens komplexitet i Sverige, med exempel och internationella jämförelser.

Vägen till regeringsmakten

Efter ett riksdagsval börjar arbetet med att bilda en regering. Om inget parti har egen majoritet, vilket är det vanligaste, blir förhandlingar mellan partierna avgörande. Med hjälp av SVT Nyheters verktyg ”Pussla ihop regeringen” kan man se hur partiernas mandat kan kombineras för att nå en majoritet, eller åtminstone tillräckligt stöd för att kunna regera. Processen kan ta tid. Efter valet 2018 tog det nästan fem månader att bilda regering, ett exempel på hur utdragen processen kan vara.

Forskning vid Linköpings universitet visar att tiden det tar att bilda regering påverkas av de politiska avstånden mellan partierna. Ju större skillnader, desto längre tid tar det ofta. Genom att analysera relationerna mellan partierna kan man förutsäga hur lång tid regeringsbildningen kan ta. Metoden som använts utgår ifrån att ”min fiendes fiende är min vän”.

Majoritetsregeringar

Att ett parti får egen majoritet, alltså minst 175 av riksdagens 349 mandat, är ovanligt. Det svenska partisystemet består av flera partier, vilket gör samarbete till en nödvändighet för att bilda en stabil regering. Partierna i Sveriges riksdag har utvecklats från lösa grupper till dagens partier, och samarbete är en grundläggande del av svensk politik.

Minoritetsregeringar

Sverige har ett system med negativ parlamentarism. Det betyder att en regering kan tillträda och sitta kvar så länge den inte har en majoritet emot sig i riksdagen. Detta gör det möjligt för minoritetsregeringar, alltså regeringar som inte har stöd av en majoritet av riksdagens ledamöter. En minoritetsregering är beroende av stöd från andra partier i riksdagen för att få igenom sin politik. Som det beskrivs i artikeln ”Vi får leva med minoritetsregeringar” i Kvartal, har detta blivit allt vanligare. Det kräver en förmåga att samarbeta och kompromissa, inte bara inom regeringen utan också med oppositionspartier.

Inom koalitionen

I en koalitionsregering delar partier med olika politiska åsikter på makten. Det innebär att de måste förhandla och kompromissa. Regeringens sammansättning, med ministrar och ansvarsområden, visar hur makten fördelas mellan partierna. Varje parti vill ha inflytande över frågor som är viktiga för dem.

Relationer och personkemi

Förutom de politiska frågorna spelar relationerna mellan partiledarna och andra viktiga personer stor roll. Goda relationer kan göra det lättare att förhandla och komma överens, medan dåliga relationer kan försvåra samarbetet. Ett exempel är den nuvarande regeringen (2022) som består av Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna, med stöd av Sverigedemokraterna. Även om Sverigedemokraterna inte sitter i regeringen, har de stort inflytande genom ett formaliserat samarbete.

Utmaningar för mindre partier

Mindre partier i en koalition kan ha svårt att synas och få genomslag för sin politik. Det finns exempel, både i Sverige och i andra länder, på att mindre koalitionspartier tappar stöd hos väljarna, även om de har inflytande i regeringen. Detta bekräftas av internationella erfarenheter. De mindre partierna måste hitta en balans mellan att ta ansvar och att visa upp sin egen politik.

Regering och riksdag

Även en koalitionsregering måste ta hänsyn till riksdagens kontrollmakt. Riksdagen granskar regeringens arbete, bland annat genom interpellationer. En interpellation är en skriftlig fråga från en riksdagsledamot till en minister. Ministern måste svara på frågan, antingen skriftligt eller muntligt i riksdagen. Detta skiljer sig från vanliga frågestunder, där frågorna ofta är kortare och mer spontana. Interpellationer är ett sätt för riksdagen att kontrollera att regeringen följer lagen och riksdagens beslut. En god dialog mellan regering och riksdag är viktig för att regeringen ska kunna styra stabilt.

Koalitionssamarbeten på kommunal nivå

Utmaningarna med koalitioner finns inte bara på nationell nivå. Enligt Sveriges Radio blir det allt vanligare att politiska samarbeten i kommunerna bryts. Detta visar att det kan vara svårt att få samarbeten att fungera, oavsett vilken nivå det handlar om. Det är viktigt att det finns en vilja att samarbeta och kompromissa.

Samarbete i praktiken

Samarbete är viktigt i svensk politik, men det är ingen garanti för framgång. En rapport från IFAU visade att samarbete mellan myndigheter inte alltid leder till bättre resultat. På samma sätt kräver en koalitionsregering mer än bara ett avtal om samarbete. Det krävs en ständig dialog, förståelse för varandras åsikter och en vilja att kompromissa.

Framtidens koalitioner

Hur koalitionspolitiken i Sverige utvecklas beror på valresultat, politiska omständigheter och partiernas egna val. Internationella jämförelser, till exempel med Belgien, visar att det kan ta lång tid att bilda regering. Det krävs tid och tålamod för att bygga fungerande regeringssamarbeten. Det politiska landskapet kan komma att förändras, och nya typer av samarbeten kan bli aktuella. Kanske kommer vi att se fler blocköverskridande samarbeten, eller nya former av stödpartikonstellationer. Det återstår att se.

Slutsats

Koalitionspolitik är komplicerat. Valresultat, partiernas politik, personliga relationer och omvärlden påverkar. Att bilda och hålla ihop en koalition är en utmaning. Det handlar om att hitta en balans mellan att driva sin egen politik och att ta ansvar för helheten, mellan att visa upp sin egen politik och att samarbeta. I en tid när politiken blir alltmer splittrad, blir förmågan att hantera koalitionspolitik allt viktigare för att Sverige ska kunna styras på ett stabilt sätt.